Läst 157 gånger, varav 1 gånger idag.
Tackar för den konstruktiva kritiken. Nu är naturligtvis Carnishka inte medveten om att jag skriver de här novellerna – då skulle hon söka upp mig ögonaböj och slita ut ett par meter tarm ur mig samt hänga dem över ett staket någonstans.
När jag var 22 år gammal, träffade jag en underbar tjej på 18 år – vi hade träffats ännu tidigare, många år innan det, då jag var praoelev i hennes klass – vid namn Sanna på svenska. Hon hade en gudinnas kropp. Hon var indiska, och hade adopterats som tvååring. Delvis för att jag tyckte väldigt mycket om det, och delvis för att det drev henne till vansinne började jag kalla henne vid hennes indiska namn, Carnishka.
Nåväl, vi fortsatte träffas regelbundet, men för det mesta var det bara prat – hon var ju trots allt mycket intelligent hon med. Det varierade i ämnena från teologi och experimentell fysik till politik och juridik samt utbildning i helhet – och en massa annat som vi tyckte om våra lärare på respektive skolor.
Nåväl, en fredageftermiddag ringde det hemma i min lägenhet. Det var Sanna som frågade om jag ville komma över på tacomiddag. Jag var inte sen att tacka nej, eftersom vi brukade äta taco respektivelt en gång varannan vecka. Och hennes tacomiddagar inkluderade alltid ett visst Merlot-vin som jag var omåttligt förtjust i.
Sagt och gjort, jag dök upp halv åtta, och hon hälsade mig välkommen med en vänskaplig kram. Hon var iförd svart kavaj och en svart knälång kjol. Vi satte oss vid hennes stora matsalsbord och högg genast in på dne magnifika måltid som stod framdukad – med det där ofattbart goda vinet till. Jag hade naturligtvis svårt att slita blicken från henne – så underbart vacker som hon var. Håret lika blänkande långt och svart som för de många åren sedan, ögonen lika stora och mörka, hyn mycket mörk och tänderna alldeles vita. Naturligtvis var hon väldigt fin på andra sätt med. Hennes barm var alldeles ljuvlig och hennes ben långa smala spiror. Mitt under debatten om politik – naturligtvis vänlig sådan, även om hon är inbiten sosse och jag inbitnare moderat – så står någon i dörröppningen. Jag tittar, och tittar, och tittar ännu lite mer, men jag kan inte för mitt liv komma på vem det är, även om jag känner igen henne. Kvinnan i dörröppningen är av medellängd, har axellångt, skinande blont hår, höga kindben och isblå ögon – som en riktigt typisk nordbo, faktiskt. Hon tittar genomträngande på mig, och log ett leende som i hög grad påminde om Mona Lisas. Hennes barm var inte lika välutvecklad som Carnishkas, men ändå värd att ta med i beräkningen. Hon är smal, det ser man, då den vita klänningen hon är iklädd smiter åt kring henne. Total tystnad råder, och Carnishka ler ännu bredare på andra sidan bordet. Till sist säger kvinnan i dörröppningen:
”Men känner du inte igen mig?”
Då jag hör rösten kopplar det omedelbart.
”Michaela? Dig har jag inte sett sedan…”
”..8:an.” fyllde hon i.
Jag reste mig och gav henne en vänskaplig kram. Hon var nästan lika vacker som Carnishka. Jag tror inte någon av oss ville erkänna det just då, men jag och Carnishka älskade verkligen varandra.
”Just det.” Sedan vände jag mig mot Carnishka och frågade:
”Du sade aldrig att det skulle dyka upp fler.”
”Det stämmer. Jag ville väl inte förstöra överraskningen för dig heller?”
Jag suckade och sade till Michaela:
”Varsågod och sitt, och hugg in.”
Så småningom tog debatten fart igen, efterhand som mer och mer av det härliga Merlot-vinet inmundigades. Michaela läste till konstnär, berättade hon i förbigående – så vi var alla påväg att bli lärare i någon form. Jag i språk, Sanna/Carnishka i musik och Michaela i bild.
Sedan slog Michaela på TV:n av någon anledning – det var säkert Antikrundan. Då passade jag på och tog min älskade Carnishka med mig lite avsides – till hennes balkong faktiskt. Där ute såg jag henne djupt i ögonen en längre stund, tills jag till sist sade:
”Sanna… Jag älskar dig.”
”Jag vet, älskade. Jag ska inte förneka att jag drogs till dig redan för så länge sedan… Då jag var tio, och du fjorton.”
Vi förenade vår kärlek med en kyss av tidlös passion, som varade i tvärsäkert fem minuter. Hela tiden höll jag om henne hårt. Vi fortsatte kyssa varandra, och kunde äntligen släppa lös den där kärleken vi gått runt och burit på de sista åtta åren. Sedan lösgjorde hon sig, log, och sade:
”Visst gick jag lite väl fort framåt förra gången?”
”Ja, det kan man nog säga. Ingen förvarning alls, utan sedan var du bara alldeles överupphetsad.”
Hon skrattade på samma klingande sätt som hon gjorde för så många år sedan. Hon vände sig om för att gå in, men så sade hon:
”Ska vi ta med oss Michaela tycker du?”
”Det vore väl oartigt att inte göra det?”
Så gick vi in, och föreslog ytterst belevat och artigt – vi var trots allt melodramater båda två – att hon skulle ”delta efter eget behag i kvällens åstundande lekar”. Michaela hade alltid varit lite svag för högtravande meningar, och svarade att ”hon med glädje och nöje alldenstund skulle delta, eljest hon vorde känna sig övergiven”. Jag började bli smått trött på de eviga meningarna som mina båda vackra damer utväxlade. Mitt i meningen:
”Därest ni skulle vilja avsl…” fångade jag Sanna i mina armar och gav henne en riktig tjottablängare till kyss. Hon besvarade den med liv och lust, och under en halv minut glömde vi totalt bort verkligheten – inklusive Michaela som stod och tittade på smått road. Då fångade jag istället henne och kysste henne lika rejält som jag nyss kysst Sanna. Michaela tjöt förnöjt, lite halvkvävt, under kyssen. Sanna låtsades darra av förtvivlan, och sade – med sin mest melodramatiska röst:
”Vadan, herre? Hurdant hava jag eder förtörnat, därest ni nu söker en annan dam?”
”Ni hava icke förtörnat mig, o älskade, eljest jag skulle ha sagt det.”
Mina ultrakomplicerade meningar brast alltid lite. Sanna log varmt, och lyckligtvis var Michaela inte lika kräsen som Sanna, så jag hann besvara Sannas alla utrop efter ännu en kyss.
Det blev mer och mer passionerat, och snart började det kastas klädesplagg till höger och vänster. Efter tjugo minuter stod vi i bara underkläder – Sanna i sina ofattbart snygga svarta spetsunderkläder, och Michaela i söta vita spetsunderkläder. och just som jag skulle börja utforska Sannas gudomliga bröst, hörde jag Michaelas:
”Vänta!”
Jag och Sanna vände oss om med irriterade miner, och frågade:
”Vad nu då?”
”Borde vi inte först och främst sätta kork på vinet och för det andra uppsöka ett sovrum? det är säkert väldigt upphetsande med sex i köket, men ska vi ändå inte bevara lite anständighet?”
Vi instämde, och så snart jag bultat i korken igen, gick vi till sovrummet – en arm om vardera damen.
Så snart vi kom in i Sannas sovrum, lade sig damerna ner på sängen. De tittade förväntansfullt på mig, som bara stod där med krigaren i stram givakt. Sanna hade alltid mer eller minder förstått vad jag menat med mina uppfordrande blickar, och började genast kyssa Michaela. Först försökte hon dra sig undan, men efterhand som Sanna fortsatte sitt kyssande slappnade hon av, och började knäppa upp Sannas bh. Sanna återgäldade favören och de började utforska varandra, medan jag nästan med tårar i ögonen tog ut snoken på en kort promenad, medan jag satt i chinzfåtöljen intill fönstret. Michaela omfamnade Sanna bakifrån, och med Michaelas händer om sina egna bröst, och med Michaelas bröst pressade mot sin rygg, tittade Sanna på mig med en sådan ofattbar kärlek i ögonen. Då reste jag mig, och drog av dem båda deras sista plagg samtidigt. Att döma av hur grenen kändes på båda plagg var de rejält våta. Perfekt, tänkte jag. Behövs inget tröttsamt förspel.
Jag lade mig över Sanna och valde att penetrera henne först. Hon skrek lite som alltid vid första penetrationen, men sedan lugnade hon ner sig när jag fotsatte akten i lugn och stadig takt. Michaela förde in sina slanka händer här och var – på sig själv och oss andra. Dock fick hon uttryckliga order om att låta bli mitt solar plexus. Jag har alltid haft en viss motvilja mot analpenetration.
Så snart ökade jag takten, och Sanna stönade och smågnydde mer och mer, tills hon gjorde ett rejält motjuck och skrek ut sin orgasm. Hon skakade i efterdyningarna som alltid, och tittade sedan på mig med samma kärleksfulla blick. Hon kysste mig och sade något obergripligt på hindi. Under tiden såg jag mig om efter Michaela. Jag hittade henne i chinzfåtöljen, där hon drev tre fingrar ut och in i sin rakade guldgruva, och stönade något i stil med att hon var nära orgasm nu. Jag gick fram till henne medan hon blundade och utan förvarning siktade jag noga och drev in min påle i henne ända i botten. Hon spärrade upp ögonen och skrek av både vällust och smärta. Om man tänker efter lite måste det göra ganska ont att få en artoncentimeters, hyfsat grov sak uppdriven. Hon tittade utmanande på mig, och gav mig sedan en ganska svag örfil av någon anledning. Hon sade:
”Vad tror du att du håller på med? Ska du ta livet av mig?”
”Jag tyckte du såg ut att njuta mer än du led.”
”Åh, tyst med dig!” skrattade hon, och jag stämde in i det.
Sanna låg på sängen alldeles utmattad. Hon sade:
”Jag vet inte varför, men jag känner mig betydligt tröttare den här gången.”
Jag svarade:
”Vi var fler, min älskade Carnishka.” Jag kysste henne passionerat igen, och vi klädde på oss. Jag och Michaela lämnade Sannas lägenhet och gick hemåt åt varsitt håll.
Ganska trevlig kväll, inte sant?
//E
Nu vill jag gärna ha mer kritik. Allt för att tillfredsställa allas onanibehov.
När jag var 22 år gammal, träffade jag en underbar tjej på 18 år – vi hade träffats ännu tidigare, många år innan det, då jag var praoelev i hennes klass – vid namn Sanna på svenska. Hon hade en gudinnas kropp. Hon var indiska, och hade adopterats som tvååring. Delvis för att jag tyckte väldigt mycket om det, och delvis för att det drev henne till vansinne började jag kalla henne vid hennes indiska namn, Carnishka.
Nåväl, vi fortsatte träffas regelbundet, men för det mesta var det bara prat – hon var ju trots allt mycket intelligent hon med. Det varierade i ämnena från teologi och experimentell fysik till politik och juridik samt utbildning i helhet – och en massa annat som vi tyckte om våra lärare på respektive skolor.
Nåväl, en fredageftermiddag ringde det hemma i min lägenhet. Det var Sanna som frågade om jag ville komma över på tacomiddag. Jag var inte sen att tacka nej, eftersom vi brukade äta taco respektivelt en gång varannan vecka. Och hennes tacomiddagar inkluderade alltid ett visst Merlot-vin som jag var omåttligt förtjust i.
Sagt och gjort, jag dök upp halv åtta, och hon hälsade mig välkommen med en vänskaplig kram. Hon var iförd svart kavaj och en svart knälång kjol. Vi satte oss vid hennes stora matsalsbord och högg genast in på dne magnifika måltid som stod framdukad – med det där ofattbart goda vinet till. Jag hade naturligtvis svårt att slita blicken från henne – så underbart vacker som hon var. Håret lika blänkande långt och svart som för de många åren sedan, ögonen lika stora och mörka, hyn mycket mörk och tänderna alldeles vita. Naturligtvis var hon väldigt fin på andra sätt med. Hennes barm var alldeles ljuvlig och hennes ben långa smala spiror. Mitt under debatten om politik – naturligtvis vänlig sådan, även om hon är inbiten sosse och jag inbitnare moderat – så står någon i dörröppningen. Jag tittar, och tittar, och tittar ännu lite mer, men jag kan inte för mitt liv komma på vem det är, även om jag känner igen henne. Kvinnan i dörröppningen är av medellängd, har axellångt, skinande blont hår, höga kindben och isblå ögon – som en riktigt typisk nordbo, faktiskt. Hon tittar genomträngande på mig, och log ett leende som i hög grad påminde om Mona Lisas. Hennes barm var inte lika välutvecklad som Carnishkas, men ändå värd att ta med i beräkningen. Hon är smal, det ser man, då den vita klänningen hon är iklädd smiter åt kring henne. Total tystnad råder, och Carnishka ler ännu bredare på andra sidan bordet. Till sist säger kvinnan i dörröppningen:
”Men känner du inte igen mig?”
Då jag hör rösten kopplar det omedelbart.
”Michaela? Dig har jag inte sett sedan…”
”..8:an.” fyllde hon i.
Jag reste mig och gav henne en vänskaplig kram. Hon var nästan lika vacker som Carnishka. Jag tror inte någon av oss ville erkänna det just då, men jag och Carnishka älskade verkligen varandra.
”Just det.” Sedan vände jag mig mot Carnishka och frågade:
”Du sade aldrig att det skulle dyka upp fler.”
”Det stämmer. Jag ville väl inte förstöra överraskningen för dig heller?”
Jag suckade och sade till Michaela:
”Varsågod och sitt, och hugg in.”
Så småningom tog debatten fart igen, efterhand som mer och mer av det härliga Merlot-vinet inmundigades. Michaela läste till konstnär, berättade hon i förbigående – så vi var alla påväg att bli lärare i någon form. Jag i språk, Sanna/Carnishka i musik och Michaela i bild.
Sedan slog Michaela på TV:n av någon anledning – det var säkert Antikrundan. Då passade jag på och tog min älskade Carnishka med mig lite avsides – till hennes balkong faktiskt. Där ute såg jag henne djupt i ögonen en längre stund, tills jag till sist sade:
”Sanna… Jag älskar dig.”
”Jag vet, älskade. Jag ska inte förneka att jag drogs till dig redan för så länge sedan… Då jag var tio, och du fjorton.”
Vi förenade vår kärlek med en kyss av tidlös passion, som varade i tvärsäkert fem minuter. Hela tiden höll jag om henne hårt. Vi fortsatte kyssa varandra, och kunde äntligen släppa lös den där kärleken vi gått runt och burit på de sista åtta åren. Sedan lösgjorde hon sig, log, och sade:
”Visst gick jag lite väl fort framåt förra gången?”
”Ja, det kan man nog säga. Ingen förvarning alls, utan sedan var du bara alldeles överupphetsad.”
Hon skrattade på samma klingande sätt som hon gjorde för så många år sedan. Hon vände sig om för att gå in, men så sade hon:
”Ska vi ta med oss Michaela tycker du?”
”Det vore väl oartigt att inte göra det?”
Så gick vi in, och föreslog ytterst belevat och artigt – vi var trots allt melodramater båda två – att hon skulle ”delta efter eget behag i kvällens åstundande lekar”. Michaela hade alltid varit lite svag för högtravande meningar, och svarade att ”hon med glädje och nöje alldenstund skulle delta, eljest hon vorde känna sig övergiven”. Jag började bli smått trött på de eviga meningarna som mina båda vackra damer utväxlade. Mitt i meningen:
”Därest ni skulle vilja avsl…” fångade jag Sanna i mina armar och gav henne en riktig tjottablängare till kyss. Hon besvarade den med liv och lust, och under en halv minut glömde vi totalt bort verkligheten – inklusive Michaela som stod och tittade på smått road. Då fångade jag istället henne och kysste henne lika rejält som jag nyss kysst Sanna. Michaela tjöt förnöjt, lite halvkvävt, under kyssen. Sanna låtsades darra av förtvivlan, och sade – med sin mest melodramatiska röst:
”Vadan, herre? Hurdant hava jag eder förtörnat, därest ni nu söker en annan dam?”
”Ni hava icke förtörnat mig, o älskade, eljest jag skulle ha sagt det.”
Mina ultrakomplicerade meningar brast alltid lite. Sanna log varmt, och lyckligtvis var Michaela inte lika kräsen som Sanna, så jag hann besvara Sannas alla utrop efter ännu en kyss.
Det blev mer och mer passionerat, och snart började det kastas klädesplagg till höger och vänster. Efter tjugo minuter stod vi i bara underkläder – Sanna i sina ofattbart snygga svarta spetsunderkläder, och Michaela i söta vita spetsunderkläder. och just som jag skulle börja utforska Sannas gudomliga bröst, hörde jag Michaelas:
”Vänta!”
Jag och Sanna vände oss om med irriterade miner, och frågade:
”Vad nu då?”
”Borde vi inte först och främst sätta kork på vinet och för det andra uppsöka ett sovrum? det är säkert väldigt upphetsande med sex i köket, men ska vi ändå inte bevara lite anständighet?”
Vi instämde, och så snart jag bultat i korken igen, gick vi till sovrummet – en arm om vardera damen.
Så snart vi kom in i Sannas sovrum, lade sig damerna ner på sängen. De tittade förväntansfullt på mig, som bara stod där med krigaren i stram givakt. Sanna hade alltid mer eller minder förstått vad jag menat med mina uppfordrande blickar, och började genast kyssa Michaela. Först försökte hon dra sig undan, men efterhand som Sanna fortsatte sitt kyssande slappnade hon av, och började knäppa upp Sannas bh. Sanna återgäldade favören och de började utforska varandra, medan jag nästan med tårar i ögonen tog ut snoken på en kort promenad, medan jag satt i chinzfåtöljen intill fönstret. Michaela omfamnade Sanna bakifrån, och med Michaelas händer om sina egna bröst, och med Michaelas bröst pressade mot sin rygg, tittade Sanna på mig med en sådan ofattbar kärlek i ögonen. Då reste jag mig, och drog av dem båda deras sista plagg samtidigt. Att döma av hur grenen kändes på båda plagg var de rejält våta. Perfekt, tänkte jag. Behövs inget tröttsamt förspel.
Jag lade mig över Sanna och valde att penetrera henne först. Hon skrek lite som alltid vid första penetrationen, men sedan lugnade hon ner sig när jag fotsatte akten i lugn och stadig takt. Michaela förde in sina slanka händer här och var – på sig själv och oss andra. Dock fick hon uttryckliga order om att låta bli mitt solar plexus. Jag har alltid haft en viss motvilja mot analpenetration.
Så snart ökade jag takten, och Sanna stönade och smågnydde mer och mer, tills hon gjorde ett rejält motjuck och skrek ut sin orgasm. Hon skakade i efterdyningarna som alltid, och tittade sedan på mig med samma kärleksfulla blick. Hon kysste mig och sade något obergripligt på hindi. Under tiden såg jag mig om efter Michaela. Jag hittade henne i chinzfåtöljen, där hon drev tre fingrar ut och in i sin rakade guldgruva, och stönade något i stil med att hon var nära orgasm nu. Jag gick fram till henne medan hon blundade och utan förvarning siktade jag noga och drev in min påle i henne ända i botten. Hon spärrade upp ögonen och skrek av både vällust och smärta. Om man tänker efter lite måste det göra ganska ont att få en artoncentimeters, hyfsat grov sak uppdriven. Hon tittade utmanande på mig, och gav mig sedan en ganska svag örfil av någon anledning. Hon sade:
”Vad tror du att du håller på med? Ska du ta livet av mig?”
”Jag tyckte du såg ut att njuta mer än du led.”
”Åh, tyst med dig!” skrattade hon, och jag stämde in i det.
Sanna låg på sängen alldeles utmattad. Hon sade:
”Jag vet inte varför, men jag känner mig betydligt tröttare den här gången.”
Jag svarade:
”Vi var fler, min älskade Carnishka.” Jag kysste henne passionerat igen, och vi klädde på oss. Jag och Michaela lämnade Sannas lägenhet och gick hemåt åt varsitt håll.
Ganska trevlig kväll, inte sant?
//E
Nu vill jag gärna ha mer kritik. Allt för att tillfredsställa allas onanibehov.
Slumpmässigt utvalda noveller från denna författare:
- None Found
- Alla sexnoveller från denna författare finns här: Anonym