VÅR SKÖNA VD – Del 3

Del 3: Återstoden av vår forna arbetsplats, nu blott ett sjaskigt horhus



Bernt hade drabbats av ett svårt sociopatiskt återfall i sitt beteendemönster.

Vår Vd ansåg och förutspråkade att företagets personal skulle ofredas och kränkas på en daglig basis. Betydelsen av status och utbildning hade förvanskats i den grad att ingen såg ner på någon annan i en större utsträckning.

Bernt visste att han skulle reformera hela begreppet ledarskap inom en snar framtid, men flera tunga problem sinkade honom i utvecklingen.

Det värsta av allt var att dimensionerna på alla de otaliga könsorgan som dolt figurerade inom verksamheten var lika svårtolkade som våra kunders skiftande materiella behov.

Det var dags att råda bot på problematiken och förändringens timme var slagen om vår vd fick bestämma.

Bernt höll tal så ofta han kunde och nämnde då sällan någon annan än sig själv.

Vad som oroade oss övriga anställda var inte den själcentrerade enkelspårigheten i propagandan.

Nej, det var snarare den stigande intensiteten i dessa tal och förolämpningarna som riktades mot våra insatser inom koncernen.

De högljudda utspel Bernt dagligen praktiserade framför spegeln på företagets toalett, Indikerade att våra liv låg blottade i hans händer.

Vi var hans två eggade svärd i tillvaron och han förbannade oss för våra ynkliga ambitioner, samtidigt som dessa även hetsade upp honom sexuellt.

Vd:n kunde inte bli kvitt personer som oss i sinnet, inte så länge hans kropp längtade efter att få dominera andra.

Med en sådan mörk kärlek intalade sig denna man att han kunde krossa oss likt flugor vid minsta lilla ingivelse.

För att förtjäna nåd skulle vi ”olärda” bryta oss ur våra privata sfärer och enbart agera utefter vår plågoandes önskningar.

Släpp hela rollen vad som är ”ni” och ”ert” brukade han säga åt oss när vi satt samlade på lunchrasten.

”Kom till mig över bron som är ert samvete så behöver ni aldrig återvända tomhänta.”

Detta var en av hans ständigt återkommande förkunnelser.

Och nog kunde han locka över vem som helst som inte var på sin vakt och såg att destinationen var ett känslomässigt minfält.

Bernt krävde kontinuerligt att få styra varje aspekt av sin omgivning, och han skydde inga medel för att nå dit. Varje medarbetare reducerades till en pjäs redo att offras under slaget om marknaden.

Övergreppen han utförde kunde innefatta i stor sett vad som helst, men en sak kunde man vara säker på.

De var alltid av sexuell natur och ribban höjdes kontinuerligt så att vi inte skulle kunna vänja oss vid en nivå innan nästa trädde i kraft.

Bernt gillade att gömma sig i hörn bakom dörrarna till våra rum när vi arbetade.

I skuggorna kunde han stå och runka till vår effektivitet och viska obscena förslag.

Att yttra sig angående detta kunde få hemska konsekvenser eftersom vår vd var extremt instabil och oförutsägbar.

Det hade blivit en vana hos mig att alltid kika in genom dörrspringan vid övre gångjärnet innan jag gick in på mitt rum.

Skulle han stå där bakom, hest viskandes med ollonet tryckt mot sin sida av dörrkarmen idag också?

Jag fick obehagliga besök av den här karaktären minst en gång i veckan.

Det förekom också att Vd:n placerade ut en skyltdocka i sitt ställe. Den var klädda i samma kostym och skor som Bernt, och det var riktigt svårt att se skillnaden mellan dem båda i mörkret bakom dörren.

Att en diktafon med kåta andetag användes i samband med denna docka gjorde det inte lättare att avslöja bluffen på ett diskret sätt.

Hade vi stängt dörren bakom oss och visat att vi kände till vår vd:s närvaro så hade helvetet brutit löst.

Vår personalchef Jonas hade gjort det misstaget en gång och fick betala ett dyrt pris.

Med ett primalskrik hade vår vd övermannat Jonas och hånglat ner honom på golvet.

Därefter hade kontoret blivit så grundligt demolerat att Bernt blödde ymnigt från knogarna.

Datorn låg väl utspridd i sina minsta beståndsdelar. En bläckpenna hade hackats in i väggen med sådan kraft att den fastnat där.

Fönstret var sönderslaget och inte ens bröllopsfotografiet på skrivbordet var helt efter incidenten.

Resten av den dagen tillbringade vår vd åt skam och bibelstudier inlåst på toaletten.

Jonas sade upp sig med omedelbar verkan och vem kunde klandra honom för det?

Bernt var väl medveten om att han överskridit sina befogenheter men kunde ändå inte förhindra att historien återupprepades med samma snuskiga utgång.

Förspelet var avslutat och nu ville vår sköna vd knulla på arbetstid, helst med en tekniskt skolad civilingenjör.

Han gick tålmodigt igenom sina anställdas personalakter på sin pc.

Det fanns flera intressanta kandidater och Bernt gnuggade sina otåliga händer av förtjusning.

Någon skulle sannerligen få både påhälsning och påsättning på rummet kommande dag!



Klockan var 6:53 när Bertil klev in på sitt rum för att påbörja sin nya tjänst som produktutvecklare.

Han satte ner sin attacheportfölj, startade datorn och drog ut stolen från bordet.

Han skulle precis sätta sig när han såg det besynnerliga.

En dildo hade placerats på sittdynan och den hade dessutom blivit fäst med kontaktlim.

”Vad i helvete?” Mumlade Bertil förvånat och försökte rycka loss plastkuken.

Då hördes ett fruktansvärt primalskrik som fick samtliga personal i byggnaden att hastigt stänga och barrikadera sina respektive dörrar.

Bertil insåg till sin stora fasa att han inte var ensam och han vände sig långsamt mot vrålets källa…



Fortsättning följer om behovet hägrar.